Sitter i min säng, lyssnar lite på Hoola bandoola band och myser i min mensvärk.
Jag har nämligen de senaste månaderna lagt an med en vana att konstant gå runt och tro att jag är gravid, vilket i sin tur resulterat i att jag blir lika glad varje gång jag ser det vackra röda i mina trosor. Alltså myser jag nu. M y s e r.

Lite paff är jag även (fortfarande) efter att ha smsat dig tidigare idag i hopp om fika och fått tillbaka svaret "Är i marocko cp haha"
JUSTEFAN du är i marocko. ÅH vad härligt min vän!

Hur som helst; anledningen att jag denna gång varit frånvarande är att jag j0bb4tjobbatJOBBAT och pluggat så fett jävla mycket, eller åtminstone senaste veckan, att jag liksom inte haft något socialt liv. Men håller i alla på att scanna in ett ett lass bilder jag ska lägga upp hade jag tänkt, bilder från sommaren! Antingen får du väl se i iphonen din, eller på datorn när du kommer hem. De kommer i nästa inlägg!

Ha det fin!
Jaana

Dessutom fortskrider arbetet med filmen. iQué magnifico!

Första anledningen till varför sex är v i k t i g a s t på jorden är (vi börjar simpelt enkelt okomplicerat grundläggande):

Jag tänker en del på en hel del saker just nu.
En sak jag tänker på är vad som egentligen håller dig från att skriva till mig. Vad är det frågan om? Du vet att jag vill läsa vad än du kan tänkas ha på hjärtat! Talk2meBaby

En annan sak min tankar kretsar kring är sommar, student och skolfri framtid. Jag kommer ihåg då vi började skriva till varandra i denna blogg, hur sättet jag då skrev om Den Glorifierade Studenten inte kunde visa mer tydligt att jag egentligen inte visste vad det var jag längtade så fruktansvärt efter. Längtar gör jag fortfarande, förstås, och känner inte alls den där paniken som många säger kommer smygandes ju närmre den stora dagen kommer, vadmanskagöramedsittlivpaniken. Jag känner mig snarare lugn, självsäker och förväntansfull. Så skillnaden från nu och då, skulle jag helt enkelt säga, är den avsaknad av hysteri som typ idag infann sig i mitt längtande. Längtar med insikt om att jag faktiskt inte kommer att komma snabbare dit genom att inte orka med skolan.

En tredje sak jag tänker mycket på är sex, jag tänker helt fruktansvärt mycket på det, och nu har faktiskt en tanke i virvarret börjat ta allt mer fast form. Den är inte redo att beskrivas till fullo än, men skulle nog kunna sammanfattas med detta:

JAG tror att för att komma så nära lösningen om maktfördelningen i samhället som möjligt, så MÅSTE man gå via sex. Sex är lösningen. Hah, vad sägs om det? Jag återkommer snarast.

Mvh
din vän
Jaana

person (råkade klippas ut)

Egentligen är jag lite kluven. Pojkar som klär sig som flickor/flickor som klär sig som pojkar har ALLTID funnits - kanske är det lite förlegat, sättet som fenomenet uppdagas här. Kanske borde vi ha vant oss vid det här laget! Fast alltså fan, familjen verkar sjukt fin! Exakt så som det beskrivs i artikeln borde a l l a hantera söner och döttrar som känner sig som det motsatta könet. Exakt så ska jag göra om min son blir en flicka eller min dotter blir en pojke. Läs vettja!

Oscars storebror då båda deras lillebror föds säger: ”undrar vad han kommer att bli sen, om han kommer att bli flicka eller pojke”.

Ahh underbart!!!!!! KääÄääärL333k

Mvh
din Altiallo, Jaana

tyngre är mitt huvud. Än det brukar vara alltså. Jag förstår inte riktigt vad som hänt med mitt immunförsvar den senste tiden, men någonstans fallerar mina små vita riddare (vitsig ordvits om vita blodkroppar eh) i att försvara mig, någonstans där de annars brukar stå enade och starka. Har varit så sjuk/småkrasslig/förkyld på senaste tiden som jag aldrig varit tidigare. Spenderade till och med denna första skoldag hemma. SJUK!!! Drömde mardrömmar hela natten om att jag sprang och sprang genom djup snö utan att komma framåt, jagad av hunnerna från Mulan. Oh dear.

Men nog om det! Klart jag minns den 14:e, det blir fett att ses och fett att se fotoalbumet!! Även fast du förklarade ganska ingående om hur sidorna känns så är det fanimej vad jag är mest spänd på. Tänker mig typ kartong. Men så kan det ju inte vara. Z p ä n n a n d e helt enkelt!!!

Love from
Janne

Du har helt rätt Moa, och jag tänker börja påfyllningen av blogg med att uttrycka en tanke som jag gått runt med denna morgon. Det är en tanke jag misstänker att man inte kan göra så hemskt mycket av, men som ändock finns där och som jag tänker skriva ned.

Det hela började med en smärre sammandrabbning mellan mig och mina föräldrar igår kväll. Kärnan i konflikten   var: Jaana flänger runt, Jaana är oansvarig och Jaana bryr sig bara om sig själv. Hon vill vara så självständig och vuxen men är bara arton, vi har ansvar, FORTFARANDE GYMNASIET!! Jaana är en orkan som drar fram och gör allt efter sin egen lust utan att bry sig om folk omkring henne.

Att tillägga till detta är sedan att denna diskussion dessutom varit återkommande i olika grad från och med min tolvårsålder fram till nu. Det har inte alltid varit exakt samma problematik som presenterats, men grunden är och har alltid varit att jag är för aktiv och självisk för att fungera i en familj och att jag måste ändra på min personlighet.

Det känns ju som att de analytiska och tänkande medborgare jag och mina föräldrar anser oss vara borde kunna lösa ett problem som detta. Vi borde kunna lyssna på varandra och komma fram till något som för oss vidare, och inte minst borde vi faktiskt redan ha löst det om det var meningen att det skulle ske.

Tanken jag närt denna morgon är följaktligen simpel och lättförstådd. En teori skulle man kunna kalla den. Den lyder: Det kommer alltid att vara såhär. Ihågkomsten om att detta pågått i intervaller i inte mindre än sex år tvingar mig faktiskt tillslut att inse att detta problem "är Mitt Förflutna, Mitt Nu och Min Framtid"* Det kommer inte att lösas.

Jag blir TRÖTT. Jag vill bara ta studenten. NU. Och Runa gör tonåringar som flyttar hemifrån på The Sims för att bearbeta allt som försiggår. Det var nog allt!

Hejdå
JK



*Citat: Lord Voldemort.

Vill att min hjärna ska vakna. Behöver något som får den att göra det. En hetsig debatt på tv typ!
Eller en fet artikel som väcker känslor i mig. Men mor och far har farit till Ystad och tagit DN med sig (sådana där nymodighter som internet och tidningar däri vet jag ingenting om) och tv:n våran är okontrollerbar. Eller så är det bara ursäkter för att jag egentligen är kroniskt SLÖ.
Fan alltså, jag vill börja det nya året som en pigg och alert människa, men hittills har det inte gått över huvudtaget.

AAAAH! Kanske är det där jag har mitt nyårslöfte: Att vara pigg och alert. HELA året. Det vore ju minst sagt tufft om jag kunde klara av det.

Jag börjar med att utforska DN.se.

hejdo
Jaana

Både själva randslumpen i sängen och att det sedan sammanträffar med rutincidenten på toaletten är totalslump. Alltihopa - SLUMPMÄSSIGT sammanfallande händelser som MATCHAR.

/JK

P e r f e k t julstämning. Bilderna alltså!
Tänkte bara dubbelkolla, du har väl inte glömt vad som händer den 28:e??

J



(ps. Ledsen att jag inte svarat på ditt sms, men har varit totalt frånkopplad från min mobil och glömt. puss och kram J)

För att få dig på lite andra tankar kan jag tala om att jag har mitt andra möte med Karl ikväll.
Karl verkar så spännande, jag tror att han blir fin att lära känna.

J

Klyschigt, oh så klyschigt, men den här scenen får mig att bara vilja hångla, dansa och mima för resten av livet.

Jag tycker att det låter bra att låta dig själv ta jullov! Köbah.
Jag själv skulle njuta så otroligt mycket av det här jullovet om jag inte var sjuk, så var beredd på inlägg med bitterhet fram tills några dagar efter jul, då jag beräknas vara frisk.

Jobbet gör mig dock glad när jag tänker påt! Det är ett värdshus där jag kommer att hjälpa till på olika små evenemang. I lördags var jag där och hjälpte till på en glöggfest, som du säkert mins att jag berättade om ifredags, och ett framtida samarbete verkar minst sagt lovande! Mina andra jobb har ju inte varit så inkomstgivande som jag hade hoppats..... så detta blir fett!

Förlåt, men har 0 energi för något intressantare än såhär.

Puss och Kram
JK

Har fått jobb/har urinvägsinfektion/blir omhändertagen/ont i hela kroppen/vill kissa/vill inte kissa/nummer 75 i kön till sjukvårdsupplysning/glad över rolig fredagskväll/ångrar fredagskväll som gjorde mig sjukare/jullov/tristess

Så jäklarns dåliga har vi väl ändå inte varit? Jag körde ju till och med mono-update a la två på rad där alldeles nyss.
Och jag vet faktiskt inte om allt går att skylla på den vidunderliga kärleken, jag har har faktiskt haft mycket för mig utanför de rosa molnen.

Jag har bland annat börjat läsa Harry Potter y la piedra filosofal (som en liten älskare vid sidan av den spännande Orden som befriar och Fågeln som vrider upp världen) sökt jobb, kommit på min framtida frisyr samt fått en liten släng av urinvägsinfektion. Sen har ju du och jag träffat också, och Karl och Tova har vi träffat!

Alltså: Jag lever ett liv utanför rosa moln också!!

Ses ikväll, eller?

/Jaana

07.00 i skolan i morgon.
Känner redan nu kylans och trötthetens död nalkas hemma hos Yrsa i Svedmyra. Svedmyra, som för övrigt alltid för mina tankar till Monica Zetterlunds Visa från Utanmyra - en låt som Yrsa dessutom sjöng på vår plankningskonsert. Tänk så tankarna vandrar.

Och vidare vandrar de till dig, Moa min vän. Saknar dig, som jag även skrev i ett sms idag.

hejsvej
Jaana

Jo. Livet är fanimej underbart och otförutsägbart. Jag personligen har dock en teori om att det var just för att jag stretade så pass mycket emot att bli kär, vara kär, bete mig kär, som jag slutligen blev det. Hade jag varit en, så att säga, "sökare" (hänsyftning till Harry Potter och dödsrelikerna, yegetme?) hade jag säkerligen inte kunnat bli på det här viset. Jag tror liksom att jag i sånt fall hade framkallat en massa känslor och tjafs och följaktligen inbillat mig en hel del. Jag tror faktiskt att det är många som har sånt för sig, vad tror du?

Men vad har hänt sen sist då?
Onsdag: Bakgrunder skapades, såklart. Fick dissen av dig för att du skulle läsa. Åkte med Julia till Fotografiska och såg Lady Warhol och drack öl och Somersby eller vad det heter, stötte in i gamla förälskelser/besattheter och gick sedan till Marie Lavaeu.
Torsdag: Fick ett sms av min älskade älskade lillasyster som talade om hur mycket hon saknade mig. Läste det, grät en skvätt och fullföljde sedan rutten: t-shirtstore, Högkvarteret, Berns, efterfest.
Fredag: Robert och äggpizza. SKITSPÄNNANDE!
Lördag: Inception! Visst har du sett den? Fyfan i helvete vad grym, grät en skvätt då också och nu sitter jag här och förundras över dina underliga förutsägningar och infall om att köpa beiga/rosa ting. Var snäll och försök att förklara för mig vad detta beror på!! Håller du på att genomgå en förändring?

Hur som helst var skorna helt galet snygga, och dina vårlängtkänslor sammanfaller otroligt väl med mina egna, har längtat efter fågelkvitter och blöt mark hela dagen faktiskt.

Vad har du haft för dig sedan... typ onsdags också då?
PUSS
Jaana

ps. BERÄTTA MER OM FANBREVET, SNÄLLA! ds.

Bilden har inget att göra med det jag nu tänker skriva, den är där bara där för att jag gillaren. Så vad fanken är det jag inte kan hålla inne??

Det, kära Moa ska jag tala om för dig, är att jag är så KÄR. SÅ KÄR KÄR KÄR KÄR KÄR ATT JAG DÖR!
Hela dagarna är det det enda jag tänker på: Hur blev jag såhär förbaskat jävla cepekär?! Hur gladlyckligsprallig kan en människa vara? Hur oviktigt kan allt annat kännas?

Jag förstår liksom alla dessa urvattnade formuleringar som: "så kär att jag spricker" eller att "hjärtat brister" för att man är så kär. DET ÄR PRECIS SÅ DET KÄNNS! Och varmt känns det. Och liksom aldrig tråkigt, någonting. Dessutom känns det som att all denna kärlek bara sprider sig till allt i mitt liv - helt plötsligt älskar jag allt och alla, vill bara skrika och springa och pussa och krama alla i min närhet. Känner mig omåttligt fånig.

Men lika lite som jag kan se dig köpa beiga och rosaglittriga saker (vad fan är det du menar för saker förresten, ge exempel!!) kan jag tänka mig att du kan se mig såhär kär. Kan du det? Hade du ens anat hur illa däran det egentligen är med min kärhet nu för tiden? Jag dör.


Men! Det är faktiskt dags för annat nu. Tänkte skriva lite om en av böckerna jag lånat, eftersom att du undrade. Jag började nämligen igår på Orden som befriar av Marie Cardinal. Den var den sista boken jag liksom av en slump råkade se på biblioteket igår när jag var påväg att gå där i från och den fick helt enkelt slinka med trots sin tråkiga framsida och lite illavarslande titel (tycker att den låter töntig). Men alltså. SJUKT FET BOK, verkar den vara! Den handlar om författarens tillfrisknande från svår psykisk sjukdom, om hennes liv innan sjukdomen bryter ut och delvis om hennes barndom, i alla fall så som jag förstått det. Men till största delen handlar den om den sju år långa psykoanalys som hon går igenom för att bli frisk.

Jag har inte riktigt fått grepp om vad det egentligen handlar om för sjukdom, men det verkar som att hennes vansinne valt att yttra sig i en rädsla för (hör och häpna) hennes egna mens! Varje gång hon blöder får hon panik, blir helt lamslagen och stundvis apatisk, samtidigt som hon även mellan menstruationerna är helt dominerad av rädslan inför nästa blödning. Det verkar till och med vara så pass vrickat att hennes psykiska tillstånd sätter igång ett helt abnormt blodflöde som gör att hon måste läggas in på sjukhus vid upprepade tillfällen. Så jäkla sjukt.

Herregud jag får rysningar när jag tänker på det. Tänk att det är baserat på en sann historia - tänk att vara så rädd för något så naturligt och som man liksom inte (i alla fall inte då boken utspelar sig, alltså typ 60-talet om jag skulle gissa) kan bli av med. Det ska bli helt sjukt spännande att få se hur allt hänger ihop, vad rädslan egentligen beror på och hur i fridens namn den kopplats till mensen.

Jag har nu läst ca 70 sidor och kan ana att det kan höra ihop med någon slags prestationsångest, och kanske bekräftelsebehov från huvudpersonens mamma. Men det är spekulationer och spekulationer enbart! SPÄNNANDE, visst????

Vad handlar din Eating Animals om? Och sist men inte minst, fina bilder!!

/Jaana

Det känns som att du möjligtvis försöker dig på ett litet bloggstraff?
Måhända är det förtjänat faktiskt, men jag fortsätter väl min monoupdate.
Sitter nämligen och lyssnar på Underneath your clothes - Shakira. På repeat, på SKIVA och slås gång på gång av storheten i låten. Det känns på något sätt fint och härligt och bra och allt på samma. Och jag är hemma för att stanna denna kväll. SKÖNT!

Har även gjort en megaräd på biblioteket idag och känner mig så jävla tillfredställd vid tanken på vad denna kväll verkar utlova. Shakira + spännande böcker, typ.

Hm jag hade en fråga till dig. Men kommer inte ihåg vad. Aja den får väl dyka upp.
Vill ses i veckan....!

tjarå
från
Jaana