Jag har aldrig velat gå upp så lite som jag ville i morse. Det var mörkt. Jag frös. Min munhåla var klibbig och ögonen likaså. Det var faktiskt som om jag kände i kroppen att det snöade utomhus. 
Till råga på allt fick jag sedan endast en obarmhärtigt kort tid på mig att duscha, klä mig, äta frukost och samla ihop mina saker innan diverse kollegor, kameror och andra saker skulle börja fylla lägenheten jag befann mig i och vi skulle förvandlas till proffessionella. Mitt i alla misär tänkte jag lite på dig Moa, kanske skulle du kännt dig trygg omkring dessa ting? Själv kände jag mig malplacerad och malplacerad allena.

Men för att anknyta till tidigare korrespondens: Jag vet inte hur jag kan gilla att städa. Eller jo, jag vet. Har ju till och med försökt beskriva vad själva tjusningen är, i tidigare inlägg. Kanske är det helt enkelt så att det är DU som inte tagit dig tid att uppfyllas av meditationskänslan kring det hela. Eller är du inte städtypen bara?
Ej att förglömma är förstås också att jag INTE gillar att städa efter mig själv, och inte alls skulle få samma känsla om det inte också fanns pengar med i bilden.

Dräkten: Fin! Jag förstår hinten - otroligt spännande. Angående projektarbetet: visst finns det bilder. Jag kan fixa! Så snart jag kommer hem igen. Vilket jag som bekant nästan aldrig gör. Gudrun Schyman: Ja, VILKEN KVINNA!

Ut ikväll? Ja! 


Hejdå från Jaana

Det var alltså detta jag missade i lördags!

Åh har du nu nestlat in dig i kontaktnäten? Har du fått några värdefulla namn på din lista? I din telefonbok?
Det gäller att arbeta som en spindel vet du.
Nä skoja, fy fan vad fint med tårar till avskedet. Du vet att jag vill se alla bilder.

Ja jag tycker att tanken på mig och Runa är fin! Jag har ju ändå alltid planerat att hon ska få komma till mig när hon är full, när hon har bråkat med mamma och pappa eller när hon har sovmorgon i skolan, förutsatt att jag bor nära hennes skola då. Så kanske blir det faktiskt så att vi bor tillsammans en vacker dag. Skulle du kunna bo med din bror? Jag skulle nog inte kunna bo med min bror.

Kan inte dricka alkoholhaltig dryck med dig ikväll, tyvärr. Jag och Hannah ska skriva klart bildmanus, som hon och Gabbi redan börjat på då jag pluggat annat. Så.jävla.taggad. Den blir så bra! (filmen) Gertrud är så fin!! Vi ska sprida ut oss över vardagsrumsgolvet och ba köra. Sen kommer du vet vem hem till mig.

Vill du träffas på söndag? Kväll? Eller jag har iof ett minne av att det är PV-dag, men om inte så vet du att jag finns här.

I morgon ska jag på arbetsintervju förresten, skulle man kunna säga. Fett va?
pussi
/J-K

I morgon är det fredag oh my, REDAN! Jag har ingen aning om var du befinner dig, vad du har för dig eller hur du mår!
Jag antar att det beror på att du fortfarande är bortrest och filmar, men det skulle även (nu när jag tänker påt) kunna vara för att vår mobilkontakt upphört nästan totalt efter startandet av denna blogg. Är detta bra eller dåligt? Och är det därför eller är det pga att vi båda haft så mycket att göra som vi knappt setts alls den senaste tiden?

Hur som helst. I morse satt jag och åt frukost ganska lugnt med mamma och pappa. De åker till Andalusien idag och håller i skrivkurs, och med anledning av detta har olika samtalsämnen kommit upp.
Det hela började med att de kom på hur dumt det är att de aldrig visat mig var huvudkranen till allt vatten i hela huset finns, ifall att det blir översvämning ni vet. Det kan ju hända.
Nästa steg blev; vad gör ni om vi blir sjuka? Och sedan; Vad gör ni om ni blir sjuka?
Så vips, utan att jag riktigt fattade vad som hände mellan blindtarmsinflamation och flygplanskrasch, pratade vi plötsligt om deras testamente - var vill de begravas? Var ska vi bo? Vem får vad? Får Runa bo hos mig så fort jag hittar eget? Skulle vi få ut något på försäkringen? Skulle vi vara tvugna att avsluta alla deras bokmanus?

Det slutade med att jag kom försent till musikteorin med en hjärna fullproppad av information som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Jag kommer ju förhoppningsvis inte behöva bruka den, men jag kan inte heller bara lägga undan den. Jag borde skriva ner allt!! Är det sjukt om jag skriver ner det? 

Men det värsta av allt är att nu sitter jag och har mysiga, ja MYSIGA, fantasier om mig och Runa i en lägenhet någonstans. Runa kommer hem, jag gör middag och hjälper henne med läxor. Hon tar hem kompisar och jag är den tuffa storasystern. Nilas hälsar på och jag offrar mig med glädje.
Jag vet att det är sånt här man inte ska erkänna att man gör, men jag fantiserar nu alltså om ett liv efter mina föräldrars död. Och är inte ens ledsen. Är det ok, får man göra så? Skulle vi kunna kategorisera det som en försvarsmekanism eller något, en metod för mig att vara beredd på det värsta?

Haha fick ett sms av dig nu, vad glad jag blev! Du är alltså bortrest. Längtar tills du är hemma igen!!
hejsvej
från Jaana