I morgon är det fredag oh my, REDAN! Jag har ingen aning om var du befinner dig, vad du har för dig eller hur du mår!
Jag antar att det beror på att du fortfarande är bortrest och filmar, men det skulle även (nu när jag tänker påt) kunna vara för att vår mobilkontakt upphört nästan totalt efter startandet av denna blogg. Är detta bra eller dåligt? Och är det därför eller är det pga att vi båda haft så mycket att göra som vi knappt setts alls den senaste tiden?

Hur som helst. I morse satt jag och åt frukost ganska lugnt med mamma och pappa. De åker till Andalusien idag och håller i skrivkurs, och med anledning av detta har olika samtalsämnen kommit upp.
Det hela började med att de kom på hur dumt det är att de aldrig visat mig var huvudkranen till allt vatten i hela huset finns, ifall att det blir översvämning ni vet. Det kan ju hända.
Nästa steg blev; vad gör ni om vi blir sjuka? Och sedan; Vad gör ni om ni blir sjuka?
Så vips, utan att jag riktigt fattade vad som hände mellan blindtarmsinflamation och flygplanskrasch, pratade vi plötsligt om deras testamente - var vill de begravas? Var ska vi bo? Vem får vad? Får Runa bo hos mig så fort jag hittar eget? Skulle vi få ut något på försäkringen? Skulle vi vara tvugna att avsluta alla deras bokmanus?

Det slutade med att jag kom försent till musikteorin med en hjärna fullproppad av information som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Jag kommer ju förhoppningsvis inte behöva bruka den, men jag kan inte heller bara lägga undan den. Jag borde skriva ner allt!! Är det sjukt om jag skriver ner det? 

Men det värsta av allt är att nu sitter jag och har mysiga, ja MYSIGA, fantasier om mig och Runa i en lägenhet någonstans. Runa kommer hem, jag gör middag och hjälper henne med läxor. Hon tar hem kompisar och jag är den tuffa storasystern. Nilas hälsar på och jag offrar mig med glädje.
Jag vet att det är sånt här man inte ska erkänna att man gör, men jag fantiserar nu alltså om ett liv efter mina föräldrars död. Och är inte ens ledsen. Är det ok, får man göra så? Skulle vi kunna kategorisera det som en försvarsmekanism eller något, en metod för mig att vara beredd på det värsta?

Haha fick ett sms av dig nu, vad glad jag blev! Du är alltså bortrest. Längtar tills du är hemma igen!!
hejsvej
från Jaana