Ja tack för en fin helg själv, det stämmer att vi blivit bättre på irl-kontakt och ja det känns maffigt!
Kommer du ihåg vad vi pratade om gällande penisar, någon gång under lördagskvällen?

Det är nämligen så att mitt tillstånd blivit värre.
Som du säkert minns berättade jag att det sällan eller aldrig händer att jag tar i en banan utan att mina tankar går till en snopp. Och ännu värre är det med gurkor. Så idag upptäckte jag att det dessutom är mer än så!! Jag cyklade från bussen, greppade cykelstyret och upptäckte att det var ännu en av alla dessa fallosar. Jag klottrade på ett papper och där dök den upp igen. När jag lagade mat var en bunt spaghetti plötsligt en riktigt styv en innan den åkte ner i kastrullen och kom ut slak och lealös. Jag tänkte: Bunten=penis under stånd och det kokande vattnet= hett samlag, varifrån den kommer ut slak precis som innan det styva tillståndet (du vet innan pastan torkas för att förpackas). Det är helt ofrivilligt och utan hejd dessa tankar dyker upp, dock för det mesta flyktigt och inte så att jag liksom inte kan fortsätta samtal som pågår runt omkring.

Så, beror detta på den så brett älskade och omtalade penisavunden som jag verkligen ALDRIG kunnat relatera till och vägrar tänka att jag skulle känna? Jag har svårt att förstå vad som skulle vara värt att avundas i den rent kroppsliga köttklump mellan benen som förmodligen skaver mer än den kan skänka njutning. Det känns liksom inte värt att slösa energi på sådan avund (eller avund över huvudtaget för den delen). Är dock villig att gå till att det skulle kunna vara så att jag avundas den respekt och den auktoritet som människor med penis lättare åtnjuter och har, så att penisarna i mina tankar då är mer symboler.

Eller så är det ren sexdrift som sätter igång dessa tankar. EN VILJA ATT REPRODUCERA!!!! ELLER? Vet ej, men så skulle det ju faktiskt kunna vara. Vad tror du?



Jävligt tufft med aftonbladet!!!
puss och kram och krya på dig i näsan
från
Jaana