Jag befinner mig i ett kompakt mörker. Jag kan inte ens se min utsträckta arm framför mig men jag vet exakt vart jag befinner mig: i Fritzls källare. Jag är nämligen ihop med ett av hans barn. Och visst, killen är lite vanskapt och kan inte prata men han är trots allt min pojkvän. Då och då tänds ett ljus i källaren och jag ser fler av hans barn, alla ser ut att vara tagna ut någon zombiefilm och krälar omkring på golvet. Allas näsor och munnar är ihopväxta. Jag tittar på min pojkvän och tänker att det fan är stört att jag är tillsammans med Fritzl barn, han är ju nästan kändis!

Senare står jag i köket och tittar på när mitt hembiträde (JA, hon är kvinna och svart!) lagar mat. Plötsligt försöker hon stoppa in huvudet i spisen. Jag brottar ner henne på golvet och hon brister ut i tårar och påpekar sedan vilka höga kindben jag har. Det visar sig att hon ville ta livet av sig för hon orkar inte dölja att jag är tillsammans med Fritzls barn längre. Då kommer min butler (JA, han är svart) in genom dörren. Han är helt upprymd och har funnit lösningen på vår hemlighet, hur vi ska klara av att dölja den och FLY! Han ger mig en lapp. Där står följande:

Och jag tänker: fy fan vad smart, allting kommer att ordna sig.

Sen vaknar jag och upptäcker att jag försovit mig en timme. 

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?

PS. hur lam rubrik? skyller på att jag såg cornelis i lördags och haft den i huvudet sen dess.