'



Lagom till att jag liksom börjat längta mig galen efter sommaren i vissa stunder har jag alltså framkallat sommarens engångskameror.
/JK

Sitter i min säng, lyssnar lite på Hoola bandoola band och myser i min mensvärk.
Jag har nämligen de senaste månaderna lagt an med en vana att konstant gå runt och tro att jag är gravid, vilket i sin tur resulterat i att jag blir lika glad varje gång jag ser det vackra röda i mina trosor. Alltså myser jag nu. M y s e r.

Lite paff är jag även (fortfarande) efter att ha smsat dig tidigare idag i hopp om fika och fått tillbaka svaret "Är i marocko cp haha"
JUSTEFAN du är i marocko. ÅH vad härligt min vän!

Hur som helst; anledningen att jag denna gång varit frånvarande är att jag j0bb4tjobbatJOBBAT och pluggat så fett jävla mycket, eller åtminstone senaste veckan, att jag liksom inte haft något socialt liv. Men håller i alla på att scanna in ett ett lass bilder jag ska lägga upp hade jag tänkt, bilder från sommaren! Antingen får du väl se i iphonen din, eller på datorn när du kommer hem. De kommer i nästa inlägg!

Ha det fin!
Jaana

Hade en så-jävla-bra-kväll igår! Jag och Isa bjöd födelsedagsbarnet Izabel på middag på Peppar. Ett fett ställe som INTE ligger på söder, wow. Vi skakade hand på att hålla oss ifrån södermalm hela kvällen men hamnade på något underligt vis tillslut på (som du vet) Snotty där vi mötte upp Victor. Lite bilder:

De senaste dagarna har präglats utav en ENORM saknad. Jag saknar september och oktober, jag saknar inspelningen, jag saknar Uppsala, jag saknar Simon och Mathilda, jag saknar 60-talet, jag saknar herrgården, jag saknar min sminkör, jag saknar crewet, jag saknar min trailor, jag saknar David Fincher, jag saknar ALLT. Igår drömde jag till och med att jag hängde med Fincher. Jeez.

Dessutom fortskrider arbetet med filmen. iQué magnifico!

Första anledningen till varför sex är v i k t i g a s t på jorden är (vi börjar simpelt enkelt okomplicerat grundläggande):

Jag tänker en del på en hel del saker just nu.
En sak jag tänker på är vad som egentligen håller dig från att skriva till mig. Vad är det frågan om? Du vet att jag vill läsa vad än du kan tänkas ha på hjärtat! Talk2meBaby

En annan sak min tankar kretsar kring är sommar, student och skolfri framtid. Jag kommer ihåg då vi började skriva till varandra i denna blogg, hur sättet jag då skrev om Den Glorifierade Studenten inte kunde visa mer tydligt att jag egentligen inte visste vad det var jag längtade så fruktansvärt efter. Längtar gör jag fortfarande, förstås, och känner inte alls den där paniken som många säger kommer smygandes ju närmre den stora dagen kommer, vadmanskagöramedsittlivpaniken. Jag känner mig snarare lugn, självsäker och förväntansfull. Så skillnaden från nu och då, skulle jag helt enkelt säga, är den avsaknad av hysteri som typ idag infann sig i mitt längtande. Längtar med insikt om att jag faktiskt inte kommer att komma snabbare dit genom att inte orka med skolan.

En tredje sak jag tänker mycket på är sex, jag tänker helt fruktansvärt mycket på det, och nu har faktiskt en tanke i virvarret börjat ta allt mer fast form. Den är inte redo att beskrivas till fullo än, men skulle nog kunna sammanfattas med detta:

JAG tror att för att komma så nära lösningen om maktfördelningen i samhället som möjligt, så MÅSTE man gå via sex. Sex är lösningen. Hah, vad sägs om det? Jag återkommer snarast.

Mvh
din vän
Jaana

/moa

person (råkade klippas ut)

Egentligen är jag lite kluven. Pojkar som klär sig som flickor/flickor som klär sig som pojkar har ALLTID funnits - kanske är det lite förlegat, sättet som fenomenet uppdagas här. Kanske borde vi ha vant oss vid det här laget! Fast alltså fan, familjen verkar sjukt fin! Exakt så som det beskrivs i artikeln borde a l l a hantera söner och döttrar som känner sig som det motsatta könet. Exakt så ska jag göra om min son blir en flicka eller min dotter blir en pojke. Läs vettja!

Oscars storebror då båda deras lillebror föds säger: ”undrar vad han kommer att bli sen, om han kommer att bli flicka eller pojke”.

Ahh underbart!!!!!! KääÄääärL333k

Mvh
din Altiallo, Jaana

tyngre är mitt huvud. Än det brukar vara alltså. Jag förstår inte riktigt vad som hänt med mitt immunförsvar den senste tiden, men någonstans fallerar mina små vita riddare (vitsig ordvits om vita blodkroppar eh) i att försvara mig, någonstans där de annars brukar stå enade och starka. Har varit så sjuk/småkrasslig/förkyld på senaste tiden som jag aldrig varit tidigare. Spenderade till och med denna första skoldag hemma. SJUK!!! Drömde mardrömmar hela natten om att jag sprang och sprang genom djup snö utan att komma framåt, jagad av hunnerna från Mulan. Oh dear.

Men nog om det! Klart jag minns den 14:e, det blir fett att ses och fett att se fotoalbumet!! Även fast du förklarade ganska ingående om hur sidorna känns så är det fanimej vad jag är mest spänd på. Tänker mig typ kartong. Men så kan det ju inte vara. Z p ä n n a n d e helt enkelt!!!

Love from
Janne

Fin!
/JK

Du har helt rätt Moa, och jag tänker börja påfyllningen av blogg med att uttrycka en tanke som jag gått runt med denna morgon. Det är en tanke jag misstänker att man inte kan göra så hemskt mycket av, men som ändock finns där och som jag tänker skriva ned.

Det hela började med en smärre sammandrabbning mellan mig och mina föräldrar igår kväll. Kärnan i konflikten   var: Jaana flänger runt, Jaana är oansvarig och Jaana bryr sig bara om sig själv. Hon vill vara så självständig och vuxen men är bara arton, vi har ansvar, FORTFARANDE GYMNASIET!! Jaana är en orkan som drar fram och gör allt efter sin egen lust utan att bry sig om folk omkring henne.

Att tillägga till detta är sedan att denna diskussion dessutom varit återkommande i olika grad från och med min tolvårsålder fram till nu. Det har inte alltid varit exakt samma problematik som presenterats, men grunden är och har alltid varit att jag är för aktiv och självisk för att fungera i en familj och att jag måste ändra på min personlighet.

Det känns ju som att de analytiska och tänkande medborgare jag och mina föräldrar anser oss vara borde kunna lösa ett problem som detta. Vi borde kunna lyssna på varandra och komma fram till något som för oss vidare, och inte minst borde vi faktiskt redan ha löst det om det var meningen att det skulle ske.

Tanken jag närt denna morgon är följaktligen simpel och lättförstådd. En teori skulle man kunna kalla den. Den lyder: Det kommer alltid att vara såhär. Ihågkomsten om att detta pågått i intervaller i inte mindre än sex år tvingar mig faktiskt tillslut att inse att detta problem "är Mitt Förflutna, Mitt Nu och Min Framtid"* Det kommer inte att lösas.

Jag blir TRÖTT. Jag vill bara ta studenten. NU. Och Runa gör tonåringar som flyttar hemifrån på The Sims för att bearbeta allt som försiggår. Det var nog allt!

Hejdå
JK



*Citat: Lord Voldemort.

Det var fint igår! Och jag kan fortfarande inte fatta att du klippt av dig håret! Hur mår du idag? Jag är nästan döende och tänker aldrig i livet gå utanför dörren så länge snön envisas med att kaosa såhär. Här kommer i alla fall lite bilder. Drog ni vidare?

Vill att min hjärna ska vakna. Behöver något som får den att göra det. En hetsig debatt på tv typ!
Eller en fet artikel som väcker känslor i mig. Men mor och far har farit till Ystad och tagit DN med sig (sådana där nymodighter som internet och tidningar däri vet jag ingenting om) och tv:n våran är okontrollerbar. Eller så är det bara ursäkter för att jag egentligen är kroniskt SLÖ.
Fan alltså, jag vill börja det nya året som en pigg och alert människa, men hittills har det inte gått över huvudtaget.

AAAAH! Kanske är det där jag har mitt nyårslöfte: Att vara pigg och alert. HELA året. Det vore ju minst sagt tufft om jag kunde klara av det.

Jag börjar med att utforska DN.se.

hejdo
Jaana

AMEN FYFAN VILKEN UNDERBAR FILM! Och det ser ut att ha varit ett fint nyår här på fastlandet.
Nedan följer en liten sammanfattning av mitt I S O L E R A D E nyår:









/JK