Idag skickade Robert ett mail till mig innehållande den här bilden.
Det gör ont i mig för att:
1. Gudrun Schyman inte på långa vägar förtjänar det hat som många riktar mot henne och som syns i många av de andra kommentarerna på sidan. Hon är den häftigaste jag vet och om jag blir ens i närheten av lika tuff som hon någon gång i mitt liv kan jag skatta mig lycklig.
2. Någon jävel tycks minnas Ängsviksgården som ett hemskt ställe som traumatiserar barn. Det var underbart att växa upp på Ängsviksgården, och det är fortfarande ett underbart ställe.
3. Jag känner en lite läskig förvirring av hela andan över kommentaren, jag får liksom en slags bitter eftersmak i munnen och en jobbig magkänsla som inte släpper och som jag inte kan sätta fingret på.
4. "värmdöbo" står förtuom kommentaren under helt oemotsagd.

Förstår du mina känslor? Jag vet inte om jag pratat särskilt mycket med dig om Ängsviksgården och allt det där, men du har säkert fått någon slags bild av det utefter vad jag ändå sagt.




Annars då? Det är nu första kvällen som jag kommer hem sedan i fredags. Ja i fredags. Förstår inte hur jag klarar mig egentligen. Och mitt rum, herregud mitt rum. Ju längre perioder jag är borta desto stökigare blir det, hur hänger det ihop?

Kan du inte skriva något snart så att jag får något att skriva tillbaka, nu när jag har tid! När jag har landat! När jag ändå bara sitter här och verkligen inte kan öppna upp dokumentet med namnet Varför drog Europa ifrån?

pusses and hugs
Jaana