Lite förolämpad drar jag tillbaka mitt förslag om simning. VAR SÅN DÅ!

Jag tror inte att det skulle funka så bra om vi simmade tillsammans. Detta baserar jag på det du alltid säger om att du aldrig tränar, har sämst kondis, är svag etc etc. Så med viss risk för att låta otroligt självgod: Vi skulle vara allt för ojämna.

Eller vad tänker du dig för en sorts simtur? Du kanske är medveten om att när jag simmar, då simmar jag fan SPURT i en timme och sen kräks jag. Att prata med en vän, alltså motionera socialt, är en omöjlighet.

Herregudars jag önskar att jag hade något sjukt intressant att publicera. Men har inte ens en liten anekdot att dela med mig av. Är det för att jag bara går runt och är så jävla lycklig hela tiden? Glömmer jag bort att skapa drama då jag inte är missnöjd? Fattar inte, det känns ju asjävlaopraktiskt. Det skulle ju betyda att jag måste hålla mig på någon nivå av ledsen/missnöjdhet för att kunna ha ett intressant liv. Fast det kan bara inte stämma, ser mig inte som en dramaskapare. DU är en dramaskapare om någon, jag bara... kör. Eh.

Hur som helst. Har inte du några bilder att lägga upp? En fin liten text? Tankar? Saknar dig, behöver lite essens av Moa känner jag.


/J-K

ps. Kommer du ihåg experimentet jag pratade om för några inlägg sedan? Jag gjorde det, och det funkade!! Det var dock inte lika grymt som jag trodde att det skulle bli. Nyfiken??

ps.2. HUR GICK INTERVJUUUN?

God morgon!
Det är säkert mer än ett år sedan jag spelade sist. Mer kanske.
Så nu, idag, under sovmorgonen, plockade jag fram den och försökte få med något fint i en låt.

Okej det här kommer låta mer än fånigt, men jag blev helt sjukt lycklig av att spela. Och det jag alltid tänkt bekräftades verkligen på nytt: Jag kommer aldrig att glömma hur man spelar. Det känns SÅ BRA.

Ska fortsätta spela nu.
Ha en bra dag min vän!
Mvh
Jaana

1. Inget samtal. Ingen chlamme. INGEN CHLAMME! YES!

2. Det kan du fet haja att de gjorde! Så jäkla fett alltihop, vill bara kräkas på mig själv för att jag är så jääääääääääääääävla grym. Det finns mycket riktigt en video som du kan få se!

3. Låter som en fin helg! Gillar fredagsmys. Jag hade däremot tvärt om kan man säga - fredagsfezt och lördagsmys, men det var inte dåligt det heller. Fredag- Strand med Julia och två turbulenta efterfester. Lördag... ja lördag var helt sjukt bra blir min enda kommentar. Går fortfarande runt och skiner lite från inombords för att jag är så glad. Eh du vet ju vad jag gjorde eh kan ju säkert gissa eller ja åh ja äh.


Men Moa. Vad är det här för en nya vana? Du referar till personer endast genom första bokstaven i deras namn - lääägg ägg med att försöka var Gossip Girl eller Blair eller nåt.

Annars då? Bilderna är båda tagna av Yrsa. Den undre är från då jag är påväg till saco-mässan i fredags (vilken för övrigt var ett jävla skämt) och den övre från då jag, Runa, Yrsa och Hanna fikade samma dag. Vi gör så ibland - tar in Runa till stora staden för att redan nu förebygga en hälsosam tonårsperiod som inte riktigt är ett synligt alternativ i Gustavsberg. Och faktiskt så har jag redan märkt resultat, då Runa fnissandes som den lilla unge hon är, ringde från tunnelbanan i söndags och frågade hur hon och hennes vän skulle hitta till String. FINT VA? Eller är det kanske bara jag som ser finheten? Vem vet!

Saknarey
/Jaana

1. Hur gick det med chlamme nu då? Alltså, känn inte att du måste skriva ner det i bloggen. Men skicka iväg ett SMS!

2. Hoppas dina sångkonserter gick bra idag! Jag undrar om en viss R filmade jippot den här gången? Om så är fallet är jag väldigt intresserad av att se materialet! Ledsen att jag inte kunde komma! 

3. Helgen som gick, helgen v. 46. Och vilken helg sedan! I fredags hade jag FREDAGSMYS! Ja, precis som reklamen för chips duvet. Jag skulle faktiskt köpa chips och åka hem till S. Stod där på Konsum vid chipshyllan och ska välja vilken sort jag ska ha (det blev sourcream n onion ofc) när jag plötsligt kommer på mig själv med att stå och nynna på den där jävla låten: "snart äre fredagsmys om det så är det sista jag gör osv". Herregud liksom. 

Aja, inte så spännande med fredagsmys kanske. Vill du höra om spriten? I lördags var jag och CJ som fyllde 21. Jag var asfull och hade fantastiskt roligt och så var det med det!

Söndag, jag har äntligen landat hemma med rejält bultande hjärta och pirr i magen och du ska nu få ett ordentligt inlägg att läsa!

För tillfället är jag hos dessa två. Yrsa och Mongo-Mika.
Saco-mässan idag!
Skriver ordentligt när jag kommer hem!
pusses and hugs
Jaana

spontan reaktion på dit senaste inlägg: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH

Tänker efter.

Nej ok, det är fan inte så kul om du har "Chlamydia", men man dör ju inte. MEN FAN vad osoft. Keep me updated!

I morse vaknade jag lugnt och stillsamt. Jag hade försovit mig visserligen, men hade ändå inte världens anledning att stressa.

Jag åt även frukost utan stress, mitt emot far min med vilken jag delade en behaglig morgontystnad. Jag kokade till och med ägg - mådde bra helt enkelt!
Redan efter första koppen kaffe vände det dock - orosmolnen började hopas i och med att pappa utan förvarning slängde ett brev till mig över bordet.

Hmm, Karolinska? Universitetssjukhus? Solna?

Förbryllad och smått nyfiken öppnar jag. Läser. Dör.

För att slippa dilemmat att återge vad som stod att finna i brevet har jag därefter valt att helt enkelt presentera ett utdrag ur det, du lär förstå situationen. Såhär stod det:

"Hej!

Vi har behandlat en person för Chlamydiainfektion. Hon/han har sagt att Du kan vara smittad. Chlamydia är en bakterie som smittar vid samlag. Infektionen kan ge flytningar och sveda. Det är vanligt att man inte har några symptom. Man kan få inflammation i äggledare och bitestiklar.

Du ska inte ha samlag innan Du är undersökt."

MYSIGT!
Ur denna lilla incident har jag nu valt ut fyra höjdpunkter som jag vill poängtera och kommentera:
1. Bli tilltalad Du med stor bokstav (det fick mig att känna mig viktig)
2. Upplysande fun-facts om chlamydia, jag visste inte ens att det stavades ch?
3. Hon/han? Så jäklarns anonymt!! (Jag vet dock vem det är, som vanligt överlistar jag världen. Skrev ett roligt sms för att låta honom veta att han blivit genomskådad, men det är en annan historia)
4.  Att få denna nyhet till frukost, mitt emot pappa.

Så jag var alltså och testade mig idag. Gode gud vill inte ha chlamydia. Förstår du vilket runtringande för en sådan löpande tik som jag?

hare gött
/Jaana




ps. Gillar bilderna!! Fy fan sicken fet kväll det var. ds.

Jaana för fan, hälsa din mamma att filmen var sjukt bra. Alltså, historien då. Måste läsa boken. På tal om detta, fredagen alltså, upptäckte jag när jag vaknade av ett dunkande huvud att jag på min ipod phone hade ett flertal bilder från kvällen. Egentligen vet jag inte om sånt här passar sig här på bloggen men men! Ja ba göre! 

Så kan det vara ibland! Det är okå.

Jag återupptäckte precis denna bild på dig, passande till att ögonbrynen återvänt. Kommer du ihåg fikan? Det måste vara ett år sedan nu, eller kanske 8-9 månader. Det var snö och kallt och fint och jag var nästan blond, du fick bara platta håret en gång i veckan och någon gång i samma veva skrev vi om Tova till musik. Kommer du ihåg??
Jag vet egentligen inte vad det är jag vill komma fram till, men tyckte bara att det kändes roligt att tänka på Då och Nu. Hur allt såg ut Då och hur det ser ut Nu, du vet.


Annars då? Inget särskillt faktiskt. Hoppas att bion är fet ikväll, så hörs vi väl via telefon eller nåt! Puss och kram
från
J-K

Det står en blå vas under en pall i ett rum. Pallen är vitmålad och färgen har för länge sedan börjat flaga, små flagor som avslöjar träet i grunden. Som klösmärken, eller lite som någon konstig slags människohud ser det ut. Ingen vet egentligen hur det kommer sig att vasen står där under pallen, eller varför pallen aldrig målats om. Ingen vet heller varför rummet uppfattas som tyst, när tystnaden som sådan egentligen är ofullständig.

I detta tysta rum staplas ögonblick på varandra och tycks aldrig lämna det. De blir lite som flagorna, de lossnar från ytan men försvinner aldrig helt. I ett av dessa oförsvinnande ögonblick knuffas sommargardinerna till ett extra stort svep av sommarvinden, och i samma ögonblick börjar golvet att vibrera.

 

Han känner den underliga vibrationen under sig. Den är inte särskilt stark, men den skapar en dov resonans i hans ben. De är trubbiga, och trots att de alla arbetar för de honom endast en kort bit framåt för varje steg.

Då han tagit sig ytterligare några steg framåt sveper något stort, vitt runt honom. Ett tyg. Han ser visserligen inte att det är vitt, för det är inte hans ögon anpassade till att se, och han ver inte heller att det är fråga om tyg. Men han uppfattar hur det just sveper. Eller kanske böljar. Hade han vetat hur havet såg ut hade han kanske jämfört denna rörelse med det.

Han är alldeles för mätt för orka röra sig särskilt mycket, och det börjar bli dags för honom att slå sig till ro. Stänga in sig. Ändå kryper han fram över flagor av vit färg som skulle kunna liknas vid klösmärken, eller möjligen människohud. Liksom med den vita färgen ser han förstås inte detta heller, men vad skulle han egentligen ha för nytta av det?

 

Hon skulle egentligen inte ha någon nytta av det om hon kunde gå ner i spagat. Men när hon springer över golvplankorna, får dem att vibrera, är det vad hon önskar mest av allt att kunna. Hennes ben minns hur det känns, det gör de. Men minnet är tydligen inte en garanti för att hon ska kunna utföra det.

Det är hennes pall som står där och flagar. Den står över hennes vas, i hennes hus. När hon springer genom rummet skjuter hon undan ögonblicken som även de, eller många av dem i alla fall, är just hennes ögonblick. Om man nu kan äga ögonblick.

Efter ytterligare ett ögonblick som även det staplas över de gamla sätter hon sig ner på sin pall och undrar vad vasen egentligen gör där under. Den skulle göra sig mycket bättre på byrån istället, slår det henne. Men hon låter den vara.

Hennes hud klibbar, som hud gör, då hon där. Den klibbar fast mot flagorna, vilka klibbar tillbaka, sitter kvar på skinkor och lår då hon reser sig. Hon låter bli att borsta bort dem och ett underligt ljud uppstår i hennes strupe. En fnissning skulle du kanske vilja kalla det om du hade hört det, eller kanske en skrockning. Kanske spelar det inte så stor roll vad vi kallar det.

Hon tar vasen i sina händer och går bort mot det öppna fönstret, hon har bestämt sig för att göra något av den. Vattnet i vasen är gammalt, men det vet inte blommorna på fönsterkarmen, tänker hon.

 

Han har inte lagt märke till det förrän han stöter ihop med det, förrän det kolliderar med hans släta panna. Helt plötsligt står det där, något väldigt stort och okänt. Men som tur är, är hans fötter försedda med sugproppar. Det innebär inga problem för honom att långsamt påbörja en klättring uppåt. Det tar faktiskt inte ens lång tid innan han kommer upp till ett krön, en kant, kanten, och hans kropp viks över den och han känner igen känslan av jord under sina sugproppsfötter.

Mat.

 

Hon tippar vasen och ser på hur ytan inte anpassar sig efter kärlets lutning, utan förblir plan. Hon skvalpar lite på vattnet. Det ser svart ut, för vasen är mörkblå och kanterna höga, så inget ljus når ner.

Hon skvalpar lite till och passar samtidigt på att skvalpa lite på hängiga bröst och lår som inte passar i korta shorts längre. Och så kommer det där ljudet ur strupen igen, den här gången för att hon kommit att tänka på hur gammal hon blivit, och hur likt vattnet hennes hud rör sig. Och de som säger att det är fult med rynkor, tänker hon och välter kärlet över sina pelargonior

 

Plötsligt droppar det tunga droppar över hans huvud. Han hade inte ens hunnit fram till stammen han såg framför sig, och nu försenas hela processen avsevärt.

Men hans tolv ben fortsätter att stadigt ta honom framåt mot något som har samma färg som han själv, som han identifierar som ätbart och som inte är särskilt långt bort trots allt.

 

Pelargoniorna har nu fått vatten. Hon suckar, står länge kvar med vasen i sin hand. Tittar ut, men ser egentligen inte så mycket genom de grenarna som klättrar omkring utanför fönstret och bidrar till de ohörbara sommarljuden. Hon är naken och gammal och hon gillar lukten av förmultnande äpplen.

Plötsligt rör sig något i utkanten av hennes synfält. Hon hinner inte uppfatta vad det är innan något svart dykt ner, rakt mot hennes kruka och hennes pelargonior.

I ren förskräckelse tappar hon sin blåa vas och ser i nästa ögonblick en koltrast stiga i bananformade bågar ovanför trädet.

 

Sen finns det väl inte mycket mer att säga än att han är död

 

/J-K

Jag som gick beteendelinjen på gymnasiet och allt borde väl utan svårigheter kunna slänga ur mig en djupgående analys av ditt penisavund. Min första tanke går förstås till Sigmund Freud, antar att jag inte behöver förklara varför. Min andra tanke är då att du kanske är fast i den anala/orala fasen? Eller den oidipala? Kommer inte riktigt ihåg hur det var med det där men jag är övertygad om att jag kan utföra lite terapi på dig över en fika eller så, jag är ju faktiskt kvalificerad. Vad sägs?

Du minns kanske att vi delade en smärta i gommen? Min smärta har expanderat och sitter nu både i gom, hals, näsa och öron. Tyckte synd om mig själv och stannade hemma från skolan igår. Köpte asdyr sushi och åkte hem till PV:n bara för att upptäcka att mina smaklökar tappat sin funktion och att sushin lika gärna kunnat kosta 69 kronor istället för 105 (för nio bitar!!!). Detta ledde till ännu mer självömkan och jag stannade därför hemma från jobbet idag. Jobbar dock på att rycka upp mig och för en timme sedan fann jag tillräckligt mycket inspiration för att baka en plåt blåbärsmuffins. 

SOM DU KANSKE MÄRKER är jag inte överdrivet peppad på livet atm. Det kan bero på att snön kom igår, det har gått en dag och jag vill redan DÖ. Hur överlever man? JÄLP

Jag håller på med ett jättespännande experiment som kommer att vara sjukt grymt om det funkar! Gör det det så ska jag snart berätta mer.
Men hörru, vad fan händer?
Livstecken tack!

Din vän
Jaana

Ja tack för en fin helg själv, det stämmer att vi blivit bättre på irl-kontakt och ja det känns maffigt!
Kommer du ihåg vad vi pratade om gällande penisar, någon gång under lördagskvällen?

Det är nämligen så att mitt tillstånd blivit värre.
Som du säkert minns berättade jag att det sällan eller aldrig händer att jag tar i en banan utan att mina tankar går till en snopp. Och ännu värre är det med gurkor. Så idag upptäckte jag att det dessutom är mer än så!! Jag cyklade från bussen, greppade cykelstyret och upptäckte att det var ännu en av alla dessa fallosar. Jag klottrade på ett papper och där dök den upp igen. När jag lagade mat var en bunt spaghetti plötsligt en riktigt styv en innan den åkte ner i kastrullen och kom ut slak och lealös. Jag tänkte: Bunten=penis under stånd och det kokande vattnet= hett samlag, varifrån den kommer ut slak precis som innan det styva tillståndet (du vet innan pastan torkas för att förpackas). Det är helt ofrivilligt och utan hejd dessa tankar dyker upp, dock för det mesta flyktigt och inte så att jag liksom inte kan fortsätta samtal som pågår runt omkring.

Så, beror detta på den så brett älskade och omtalade penisavunden som jag verkligen ALDRIG kunnat relatera till och vägrar tänka att jag skulle känna? Jag har svårt att förstå vad som skulle vara värt att avundas i den rent kroppsliga köttklump mellan benen som förmodligen skaver mer än den kan skänka njutning. Det känns liksom inte värt att slösa energi på sådan avund (eller avund över huvudtaget för den delen). Är dock villig att gå till att det skulle kunna vara så att jag avundas den respekt och den auktoritet som människor med penis lättare åtnjuter och har, så att penisarna i mina tankar då är mer symboler.

Eller så är det ren sexdrift som sätter igång dessa tankar. EN VILJA ATT REPRODUCERA!!!! ELLER? Vet ej, men så skulle det ju faktiskt kunna vara. Vad tror du?



Jävligt tufft med aftonbladet!!!
puss och kram och krya på dig i näsan
från
Jaana

Vill inleda med att tacka för en fin helg med dig (lördag)! Vi börjar bli bättre på det här med irl-kontakt nu känner jag, vilket känns bra! 

Vaknade klockan 12 igår och upptäckte att jag drabbats av bakfylla OCH grov förkylning. Låg kvar i sängen till fem, PV:n kom, vi kollade på Toy Story 3 och åt chips. Vaknade i morse och hade sjukt ont i näsan. Ja, du läste rätt: ONT I NÄSAN. Vad gör man åt det liksom? Hjälp?

Dagen blev dock lite roligare när jag köpt en Aftonbladet. Där hittade jag nämligen artikeln om mig och Mathilda, den kan du läsa HÄR.


Haha..

Jag säger då det. Inte är jag ett stort fan av Gossip Girl, men HUJEDAMIG vilket klipp. Blir rörd och medryckt och upphetsad, allt på samma gång. Och jag kan definitivt känna igen mig i din Chuckbesatthet. Hade en själv där ett tag, fast i Jack Sparrow (vilken man!!). Småning om spred sig dessutom besattheten vidare till hela Johnny Depp. Jävligt originellt och minst lika fett som Chuck Bass skulle jag säga.


Zpårade förresten igår, oj oj du skulle varit med. Minst sagt en turbulent kväll då jag i mitt menstillstånd fortfarande är extremt lättpåverkad men som vanligt tror att det ska bli annorlunda Just Den Här Gången, och då Yrsa bar med sig en Barceloniansk ginflaska hela kvällen. HELFLIPPAT var det och hela kvällen slutade med att en fet propp gick i mitt hus när vi kom hem till mig och skulle äta rostade mackor och ägg. Kolsvart blev det. Försök fixa en propp under stark berusning någon gång - det är SVÅRT. Det är nästan så att det inte går, rent av.

Inget hände utanför Hells Kitchen, förstår inte vad du menar nu?


Herregud vad ska jag äta? Säg mig vad man kan äta! Vill äta!

Pusspuss
från
Jaana-Kristiina

Fina bilder från en fin kväll, indeed! Vill veta lite mer om vad som hände utanför Hells Kitchen? 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag förutom att GE MIG ETT NYTT JOBB FÖR I HELVETE. Så nu tänker jag göra det förbjudna och vända mig till den lilla läsarskara vi har och bedja på mina bara knän; har någon ett jobb till mig? 
Jaja, något som muntrade upp mig i natt var i alla fall den senaste episoden av Gossip Girl. Min kärlek till Chuck Bass börjar i ärlighetens namn att gå till överdrift. Tror typ att jag är Blair Waldorf (hans brud TYP), har något sådant hänt dig, Jaana? Vad ska jag göra??

/J-K


ps. Inte ord om ditt makalösa objektiv!! Men jag blev väldigt glad när du sa att vi kanske kan låna det för filmen! puss från ds.