Jo. Livet är fanimej underbart och otförutsägbart. Jag personligen har dock en teori om att det var just för att jag stretade så pass mycket emot att bli kär, vara kär, bete mig kär, som jag slutligen blev det. Hade jag varit en, så att säga, "sökare" (hänsyftning till Harry Potter och dödsrelikerna, yegetme?) hade jag säkerligen inte kunnat bli på det här viset. Jag tror liksom att jag i sånt fall hade framkallat en massa känslor och tjafs och följaktligen inbillat mig en hel del. Jag tror faktiskt att det är många som har sånt för sig, vad tror du?

Men vad har hänt sen sist då?
Onsdag: Bakgrunder skapades, såklart. Fick dissen av dig för att du skulle läsa. Åkte med Julia till Fotografiska och såg Lady Warhol och drack öl och Somersby eller vad det heter, stötte in i gamla förälskelser/besattheter och gick sedan till Marie Lavaeu.
Torsdag: Fick ett sms av min älskade älskade lillasyster som talade om hur mycket hon saknade mig. Läste det, grät en skvätt och fullföljde sedan rutten: t-shirtstore, Högkvarteret, Berns, efterfest.
Fredag: Robert och äggpizza. SKITSPÄNNANDE!
Lördag: Inception! Visst har du sett den? Fyfan i helvete vad grym, grät en skvätt då också och nu sitter jag här och förundras över dina underliga förutsägningar och infall om att köpa beiga/rosa ting. Var snäll och försök att förklara för mig vad detta beror på!! Håller du på att genomgå en förändring?

Hur som helst var skorna helt galet snygga, och dina vårlängtkänslor sammanfaller otroligt väl med mina egna, har längtat efter fågelkvitter och blöt mark hela dagen faktiskt.

Vad har du haft för dig sedan... typ onsdags också då?
PUSS
Jaana

ps. BERÄTTA MER OM FANBREVET, SNÄLLA! ds.